Giddens kallas ibland sociologins fader. Han tittade bla på vad människor upplever som det värsta med att bli riktigt gammal.
Kanske trodde han att de äldre han intervjuade skulle berätta om olika krämpor, om förlorade förmågor eller om vänner som sakta lämnar livet en efter en.
Men det gjorde de inte.
Det värsta med att bli gammal var att bekräftelsen uteblev. Både uppenbar bekräftelse men kanske framförallt den oreflekterade bekräftelsen. Den du ger när du möter en annan människa på trottoaren eller på bussen. Den korta noteringen genom ett ögonkast.
Många beskrev att människor inte ens tittade upp när de passerade dem på gatorna.
De hade blivit osynliga.
Det skär i mitt hjärta varje gång jag tänker på det här.
Samtidigt är det något hemskt som faktiskt går att göra något åt.
Så dagens 3 snabba blir:
🔹När du möter en äldre person, möt blicken, även om ni bara passerar varandra.
🔹Bjud på ett leende
🔹Har du tid? -> Stanna upp och byt några ord.
Enkelt, förhoppningsvis ganska självklart, men gör stor skillnad för någon som känner sig osynlig.
Vad är ditt tips för att bekräfta äldre personer?
